Mitt liv i Wrocław, kapitel 016 – Vågade vägval

Dags för cykeltur – ambitiös, våghalsig, utan störtkruka.

Sätter 09:30 av utefter majsfälten, norrut i riktning mot city, för att efter cirka en kvart vika av österut och strax över en bro som tar oss till en av Odras åtskilliga förgreningar. En cykelväg utefter floden passerar Wroclaw Zoo på ena sidan, korsar efter en stund en stadsgata och vidare norrut på en av dessa äldre gång- och cykelvägar, ofta genom alléer av ekar med lågt hängande grenar dignande av ollon. Jag stannar till och tar foton på ett par äldre byggnader. En man undrar lite misstänksamt varför jag fotograferar där. Ah, ingen särskild orsak, förklarar jag på engelska, lite bilder till en blogg. Denna gång behöver jag ju inte ens ljuga.

Lite senare följer jag Odra österut någon kilometer, med vida fina vyer, då jag passerar en gående man som liknar en person jag känner igen, men jag är inte säker. Han tycks inte känna igen mig vid mötet och jag cyklar vidare, men efter några meter stannar jag till och ropar “Tadeusz?” Han vänder sig om, uppenbart överraskad och kommer glatt emot mig. Jag känner egentligen enbart en person här i Wroclaw med 700 000 invånare. Vad är oddsen för att jag ska träffa på honom på denna plats?

Tadeusz har talat om att köpa sig en ny cykel och jag låter honom testa min moderna velociped. Sedan kommer han med ett förslag – att följande dag ta hans bil till en vacker trakt några mil norr om Wroclaw och där hyra elcyklar för en angenäm utflykt i detta sköna naturområde. Javisst, jag tackar ja, och tänker att en liten tur med elcyklar inte kan vara fel, jag har för övrigt inte provat en sådan tidigare.
Jag fortsätter sedan vidare på min färd, stannar till vid en sluss för en lätt måltid med ett par kokta ägg, en smörgås och kaffe. Därefter cyklar jag tillbaka och rundar Wroclaw nu på den nordvästra sidan via goda cykelvägar, fast nu intill större stadsvägar. Väl hemma har jag avverkat goda 42 km. Jag belönar mig senare med en pizza på en restaurang i city plus en karaff vin, kaffe och bakelse, och slutligen en öl vid en servering vid floden denna ljumma kväll. Ännu förstås utan vetskap om vad morgondagen har att bjuda på…

***

Biltur från mitt hus kring 09.00. Framme vid Trzebnica  – en liten pittoresk stad knappt tre mil norr om Wroclaw, omgiven av vackert böljande landskap – kring halv elva. Ytterligare en bilsträcka och vi anländer till en liten gård som hyr ut elcyklar för populära utflykter i den vackra trakten. Vi får en liten instruktion om cyklarna och låter installera en app i våra mobiler i vilken vår rutt blir synlig. Vi har valt en kortare tur, runt 40 km. Vi utprovar cyklarna ett par minuter och far sedan iväg på vårt äventyr. Efter några minuter har vi avvikit något från leden. T. frågar en cyklande man, och vi vänder om en bit tills vi ser att vi påbörjat den avsedda cykelleden. Vi kommer snart till en större sjö med gott om fåglar, bland annat hägrar, som ännu inte har lämnat för varmare breddgrader. Det är onekligen en fin trakt och vädret är idealiskt, lätt vind och 24 grader.

Det är någon timme senare, när vi ätit lunch på en liten lokal restaurang (utomordentlig friterad gös), som det hela börjar gå snett. Vi funderar på återfärden. Jag anser att vi har gott om tid, och gärna lugnt kan cykla samma väg tillbaka som kommit från. Men T. föreslår nu en annan väg. Han har rådfrågat personal på restaurangen, och vi ger oss nu iväg i en annan riktning. Efter en halvtimme eller så tar jag upp min mobil, tittar i appen och får intrycket att vi är på väg i helt galet vädersträck. Jag påpekar det för T. , men han visar upp sin mobil som uppvisar en avsevärt annorlunda sträckning. Jag är inte säker på att jag gjort rätt med denna nyinstallerade app, och när T. hävdar att han är säker på sin sak fortsätter vi enligt hans instruktioner. Så vi cyklar på i gott tempo, hjälpta av cyklarnas kraftfulla batterier. Jag stannar dock efter ett tag återigen och ger uttryck åt mer tvivel, men T. har ännu full övertygelse och tillit till sin mobil, och jag följer fogligt med. Jag befarar visserligen att vi kan komma att hamna lite snett, men att det knappast blir svårt att korrigera.

Det är först när T., efter att vi avverkat ett riktigt långt skogsparti och sedan gjort en tvär gatusväng i en uppdykande by, väljer att ringa upp uthyraren som situationen står klar för oss. “Oh, a big mistake”, erkänner T. Han har inte använt den avsedda appen för leden, utan i stället litat till Google Maps. Men vad som är värre är att han förväxlat två små orter med liknande namn. Vi har nu, visar det sig, 40 km att cykla tillbaka enligt rutten, ett minst sagt nedslående besked. Alternativet är att i stället följa den större landsvägen, vilket innebär runt 23 km. Vi väljer landsvägen, men denna färd blir rätt påfrestande på grund av trafiken, framför allt de många lastbilar som far förbi någon meter ifrån oss där vi cyklar nära vägrenen. Denna gång har jag tagit täten och stannar till varannan kilometer för att dubbelkolla vår position. Vi passerar fina vidsträckta landskap samt en träkyrka från 1600-talet, men humöret är inte på topp när vi till slut (ett par veckor senare) äntligen kommer fram. Trötta men ändå utan osämja. Cykelns mätare visade att vi hade cyklat 65 km! Det var inte vad jag hade tänkt mig denna dag, särskilt med tanke på gårdagen.