Mitt liv i Wrocław, kapitel 019 – Saluhallsfrossa

Då jag en dag begav mig till en väldig Kauflands-butik en tre km bort (en tysk livsmedelskedja), la jag märke till människor som klev in i en anonym, gråvit, låg byggnad intill. Eftersom jag har ålagt mig en plikt att utforska gick jag dit och trädde in i vad som visade sig vara en större saluhallsanläggning. Jag gick runt i gångarna och såg hundratals mindre avdelningar med kläder, husgeråd, pappers- och teknikvaror – men framför allt förstås en mängd diskar med matvaror: charkuterier, grönsakshandel, bagerier, konditorier etc. Snarlika byggnader har jag sedan dess också sett på andra platser runtom staden, utifrån sett genuint (nästan provocerande) intetsägande, men lokaler ofta välfyllda av kunder, mestadels i form av äldre trofasta polacker.

I den ovan nämnda saluhallen har jag vid mina besök lagt märke till att det finns vissa butiker som alltid tycks ha en längre kö med väntande kunder, medan många andra butiker med snarlikt utbud helt saknar köer. Hur kan det komma sig, undrade jag. Är deras produkter så överlägsna? Eller berodde det på ett PR-knep, anlitade de kanske några pensionärer att ställa sig och köa (som utanför en nattklubb) för att locka till sig andra? Nåväl, jag gick i fällan och ställde mig häromdagen i kön till den mest “populära” köttdisken. När det blev min tur fick jag förklara att jag inte talar polska, men med hjälp av expressiva fingrar och gester lyckades jag inhandla en rad olika, åtminstone till utseendet aptitliga matvaror; vissa som jag rimligen förstod vad det var, annat som var mer okänt och kanske hade som uppdrag att chockera mina smaklökar och mage. Jag kompletterade med lite andra halvfabrikat från en annan disk, där de med stor misstänksamhet undrade vad jag ägnade mig åt då jag tog foton på diskens utbud. Jag handlade av dem trots deras tjuriga, ovälkomnande attityd (som ju inte är så ovanligt förekommande i polska butiker och som numera lite smått roar mig). Som avrundning blev också några söta bakverk helt oundvikligt att få med sig.

Jag föreställer mig att priserna i dessa saluhallar är förmånliga i jämförelse med t ex Kaufland eller Carrefour, även om jag inte har gjort någon exakt prisjämförelse. På ett foto ovan kan ni skåda vad jag handlade med mig. Sammanlagda kostnaden gick på 94 Zloty (242 kr). Men hur smakade det, var det alls ätbart? Vilka risker utsatte jag mig för?

Nedan följer lite spoilers och snaskiga detaljer, så känsliga läsare bör kanske stanna här. Ni andra får ta del av den tappra Michelin-gruppens utprovning och utlåtanden om rätterna.

1.   Vi inleder med någon slags dolme. Innehållet bestod kanske av lite blandfärs, men nog ändå mestadels ris. Ingen exotisk smakupplevelse direkt.

2.   Ett slags köttbulle måste jag nog kalla det. Men troligen blandfärs (eller enbart fläskfärs) plus även här lite ris, samt till detta en halvsöt tomatsås med lök. Ingen smaksensation här heller, men rätt god.

3.   Jaha! Vad skulle ni tro att det här är? De som räcker upp händerna får inte svara… En överraskning – friterad blomkål! Inte så lätt att se. Om jag hade läst skylten i disken – ”kalafior” – hade jag kanske begripit. Det märkliga var att detta faktiskt var gott, smakade lite “grekiskt” fantiserar jag.

4.   Detta visade sig vara tillagad fisk i en lättare panering. Smaken rätt bra. Fast det är trots allt fisk… I detta fall rör det sig tydligen om sejfilé.

5.   Expediten var förvånad när jag ville ha hela biten skinka. Ett klokt beslut av mig – satans god skinka! Saftig (vilket syns på bilden) och med lätt rökaktig ton (som inte kan höras). Ett fynd vill jag hävda, om ni skulle ha vägarna förbi den disken.

6.   Polackerna är bra på korv, men jag har ännu inte funnit min favorit. Smaken tycks vara snarlik på de sorter jag hittills utprovat. Utbudet är utmanande stort.

7.   Lite mildare korvar. Skulle ha stekts, inte kokats vilket jag dumt nog försökte med. Jag förstår inte vad jag tänkte.

8.   Ja, som ni nog ser. Revbensspjäll (eller möjligen kamben) av gris. Tillagad på lördagen med sedvanlig briljans blev smaken minst sagt övertygande. Jag kanske inbillar mig, men jag vill allvarligt hävda att både ägg samt fläskkött har mer smak här i Polen än i Sverige. Så länge jag inbillar mig detta och låter mig väl smaka är det väl gott och väl så, eller hur (3 ggr “väl”). Fast resten av matpatrullen visar också de tummarna upp…

9.   En utsökt tårtbit till kaffet. Eller kanske vanligt sidfläsk. Låt oss ta en tugga.

10. Dagens grymma besvikelse, en veritabel örfil i gourmetens oförberedda ansikte. Två torra bullar utan vare sig charm eller elegans. Men de kostade visserligen ingenting…

11. En liten äppelpaj får vi nog kalla detta. Utmärkt, men hade blivit ännu godare förstås med vaniljkräm.

12. En hederlig tårtbit får avsluta middagen. Slank kanske ned lite väl snabbt, men vi kan inte gärna klandra bakelsen för det.

Eftersom det är oktober månad valde matpatrullen denna gång Franzikaner Weissbier som måltidsdryck. 11 kronor för en flaska i butiken här, 26 kr på Systemet… Tänk så mycket man kan spara under en helkväll i stugan. Ha en anständig Oktoberfest!