Mitt liv i Wrocław, kapitel 029 – omskakande upplevelse och dubiös lojalitet
Två månader med hosta och lättare snuva, därefter en månad med sinuit (?) och nedsatt hörsel. Äntligen över. Ingen allvarligare skärseld kanske, men man är sig själv närmast. Nu kan jag åter känna doften från min ädla matlagningskonst, uppskatta musik samt höra mig själv igen när jag pratar i nattmössan.
Gjorde häromdagen mitt första biobesök i Polen. Amerikansk film med polska undertexter. Därmed kunde jag förstå handlingen och samtidigt träna lite polsk läsning. Project Hail Mary. Det visade sig att Wroclavia galleria har en biograf med den avancerade 4DX-tekniken. Naturligtvis måste jag passa på att utprova detta med ett sådant rymdäventyr.
Sätena i salongen var lite annorlunda är annars. De hade fotstöd (vilket snart blev begripligt!), och inbyggt i stolsryggarna fanns vissa lömska effekter som väntade på att aktiveras under filmens gång. Själva filmen var en underhållande, lättsamt spännande och bitvis gripande historia som mestadels utspelades i rymden där Ryan Gosling försöker rädda en döende sol (tvinga mig inte att förklara), i samarbete med en märklig varelse från ett annat planetsystem.
Vad som sker när äventyret sätter igång är att stolen man sitter i börjar att gunga och vobbla, synkroniserat med de händelser som utspelar sig på bioduken, i synnerhet vid rymdfarkostens framfart. Andra överraskande fysiska salongseffekter var vattenstänk från ovan, vindfläktar från sidan och kraftiga blixtar. Ibland blåste det plötsligt till i nacken på en, eller någon funktion i ryggstödet aktiverades så att det kändes som om någon bakom sparkade mot sätet. Under filmens mest vilda sekvens – scenen som var avgörande för att lyckas genomföra uppdraget i världsrymden – skakade stolen så våldsamt att man behövde hålla i sig ordentligt och nästan hade behövt ett säkerhetsbälte. Jag skrek till högt av rädsla, men tack och lov kunde ingen i rymden höra detta skri. Naturligtvis är 4DX-biografer inte avsedda för alla slags filmer, men de omskakande rörelserna och effekterna gjorde onekligen upplevelsen mer intensiv. I Sverige finns vad jag förstår 4DX hittills endast i Malmö och Uppsala. Biljettpriset här i Wroclaw var motsvarande cirka 130 kronor, 100 kr billigare än priset i Uppsala för samma film!
Senare på kvällen hade jag möjlighet att bevittna ännu en drabbning – nämligen den avgörande matchen mellan Sverige och Polen för att ta sig till fotbolls-VM. Jag var ute i god till en sports bar och fann den enda sittplatsen kvar som ännu inte var reserverad. Winner Burger och Kozel-öl i väntan på avspark. Jag avslöjade för min granne att jag var svensk. Han log och uppvisade inga tendenser att vilja misshandla mig. Han var helt enkelt trevlig. Ja, stämningen i lokalen var god, men inte löjligt uppskruvad som den kan vara på såna barer i andra länder. Inga landslagströjor syntes till.
Ärligt talat har jag inte varit engagerad i fotboll de senaste åren, men det kändes speciellt att se denna match i en lokal med enbart polska supportrar (bortsett från jag). Jag gav inte till något glädjetjut när Sverige gjorde sina mål, det gjorde jag inte, och jag applåderade artigt när Polen gjorde sina. Men jag hade verkligen kluvna känslor. Jag visste inte med övertygelse vilket lag jag höll på… Det var en bra, spännande match. När Sverige gjorde det avgörande målet och matchen strax var över blev det tyst i lokalen, luften gick ur, men inga överdrivna aktioner av besvikelse syntes till, inga hysteriska tjut av förtvivlan. Det flesta satt kvar och pratade lågmält, de verkade ta förlusten med fattning. Men varje suck var tydligt hörbar i världsrymden.
Jag gick snart därifrån och vandrade en stund genom det då nästan helt folktomma Wrocław i en något svårdefinierbar sinnesstämning.
