Mitt liv i Wrocław, kapitel 031 – diverse kurer

Jag har varit en idiot. Det betyder att jag till slut insåg det, och inte längre är en idiot i just det sammanhanget. Det betyder däremot inte att jag inte fortfarande är en idiot på andra, mer betydelsefulla områden i mitt liv. Först när min syster och min svåger för ett par veckor sedan gjorde ett angenämt besök hit insåg jag nämligen att jag numera, redan fylld sextiofem, faktiskt reser gratis i Wrocławs lokaltrafik. Det tog några månader…

Jag har ärligt talat ingenting emot att spara in på utgifter, sån är jag. Eftersom jag tyvärr inte är så händig (eller i vart fall saknar vissa praktiska erfarenheter) har jag nyligen funderat på att lämna in min cykel till en cykelverkstad för lite service. Det kunde kanske gå på cirka 800 kr. Men sedan uppmärksammade jag ett anslag i porten som talade om att boende i detta bostadsbolag på söndagen erbjöds gratis service för sina cyklar. En längre cykeltur till en liten park på andra sidan staden blev det sålunda. Trevlig, professionell service från ett par personer som vet hur man fixar en cykelkedja, plus ett par goda råd som jag tog till mig. Och en god kopp kaffe.

Jag har dock behövt lägga ut lite pengar på diverse medikamenter p.g.a. evighetshistorien med bihåle- och hörselproblem. Men medicinerna är billiga och besöken hos “husläkaren” helt kostnadsfria. Jag rekommenderades en sjudagars antibiotikakur. Jag kan inte minnas att jag tagit någon sådan tidigare, men det blev ingen angenäm ny bekantskap. Diarré kan visserligen vara underhållande, vid rätt tid och plats, men konstant illamående ger jag inte mycket för. Ingen aptit, usel sömn samt sedan som grädde på moset tre dagar med viss feber. Dag sex gav jag upp dunderkuren. Det kändes då som om demonen Amoksiklav (!) fyllt upp min kropp, mage, tarmar och blodomlopp, med svavelsyra… Allmänt betydligt bättre tillstånd idag vill jag nog ändå tillstå (om ej 100 %), och min generösa natur kan möjligen tillskriva kuren denna förbättring.
 

Jag har fått frågan vad jag saknar från Sverige. Ärligt talat är det ingenting betydande jag kan komma på. Min syster tog med sig lite svenska matklassiker som knäckebröd, kaviar, svenskt kaffe och Johnnys senap, vilket ju är trevliga inslag i dieten, men det är ju ingenting jag går omkring och saknar här annars. Fast, det ska erkännas, på min begäran smugglade hon också med en sig en kålrot, för att fylla upp ett betydande existentiellt vacuum. Det tycks nämligen hopplöst svårt att finna kålrot här nere, fastän de odlar så mycket grönsaker. Och vad använder vi kålrot till? Just det – rotmos. Och till rotmos helst fläsklägg. Men i Polen är inte den delen av grisen – golonka – i rimmat tillstånd i butiken. Så jag har nu alldeles själv lagt grisköttet att få rimma några dagar. Avancerad procedur och hemligt recept. Vi får väl se hur det utfaller. Upp med händerna, alla ni som har gjort detta någon gång! Jag ser inga händer höjas…
Johnnys senap kräva fläsklägg, som för sin del kräva rotmos som sällskap, som kräva en butelj öl som moralisk uppbackning. Min uppgift är bara att lyda.