Mitt liv i Wrocław, kapitel 018 – Utsikter (lättsam turism)

Förrförra helgen, i slutet av september, hade jag fint släktbesök från Sverige. Vi hade lycka med vädret, och jag hade tur med restaurangförslagen. Ett par trevliga dagar som officiellt avslutade sommaren här i Wrocław. Fast nu i söndags var jag också på en av de regelbundna mötena för “Expats i Wrocław” som jag av och till besökt. Jag tror mig ha nämnt detta tidigare. Träffar för 30-40 personer från många olika länder som umgås och högljutt diskuterar på engelska. En och annan drink tillåts. Så jag tillät mig lite extra denna kväll, med tanke att det därefter, hädanefter, är dags för lite mer stillsamma höstmeditationer. Det blev sent och när jag lämnade krogen hade bussarna tydligen slutat att gå. Så jag promenerade hem i natten, fastän jag annars hade kunnat ta en Uber för motsvarande 70 kr. Den behagliga promenaden tog en timme.

Så vad nu? Första hösten i Wrocław… Jag tänker mig att göra upp lite planer. Sånt är trevligt. Jag kan ägna en vecka eller så åt det, eller hur? Följande vecka putsa lite mer på planerna, kanske stryka de mest vidlyftiga idéerna. Sedan blir det antagligen även nödvändigt att skjuta fram vissa saker, ambitioner, mål, till längre in i framtiden. Herregud, måste det nu vara så bråttom med allting? Varför era klandrande blickar, vad begär ni, låt mig vara!
Men jag har trots allt en del seriösa planer för mitt gitarrspelande, mina studier i polska språket (jodå, det knallar på), vara mer kreativ eller flexibel vad gäller det sociala livet, regelbundet besöka det nybyggda gymmet i byggnaden som vi hyresgäster har fritt tillträde till. Lite shopping måste man också få unna sig, ibland är det oundvikligt. Sitter till exempel för närvarande på en nyligen inhandlad fåtölj från Jysk. Ett fint stöd här i livet.

Det finns onekligen en mängd platser och aktiviteter i Wroclaw jag ännu inte har bevistat. Igår kunde jag dock bocka av ett par stycken från den hemliga listan.
Wrocław stoltserar med en (1!) skyskrapa, med det kreativa namnet Sky Tower, 212 meter högt. Man kan se byggnaden från mils avstånd och den är ett gott riktmärke när man promenerar runt i staden. Igår var det till slut alltså dags för ett besök upp till utsiktsposten på våning 49. Inte precis billig biljett, med när vi väl skickats upp med hisskapseln finner jag det riktigt trivsamt att blicka ned över staden; de små ”legohusen” där nedan, minimala bilar, tåg och människokryp som förflyttar sig eller arbetande håller den vidsträckta stadsorganismen levande. Vi är förstås inomhus och bakom tjocka glasväggar, man behöver inte uppleva svindel. För övrigt är vi nästan för högt ovan marken för att en sådan känsla ska infinna sig.

Baren pockar på något inköp, när jag nu ändå betalat inträde få att få komma hit upp… Det var inte alls planerat så, men varför inte en Grimbergen Blond så att jag tillåts slå mig ned på en av barens stolar och blicka ut över landskapet. Där ströks visserligen eftermiddagens planerade joggingtur, men ibland måste man göra nödvändiga uppoffringar. Med lite belgiskt öl i blodomloppet förhöjs den angenäma känslan av att kunna studera varelsernas förehavanden från ett upphöjt tillstånd, liksom svävande på ett litet moln, låt oss för all del säga som en road halvgud.

Senare åt jag en lättare lunch på en mycket prisvärd “milk bar” på första våningen, varefter jag gick till “Wrocław Kolejkowo” alldeles intill, som är en plats där man byggt upp stora delar av Wrocław stad samt andra delar av Schlesien i en enastående miniatyrmodell, vilket för mig i hög grad liksom blev en förlängning, fast mer detaljerad, av vad jag upplevt från 200 meters höjd. Det hela var mycket mer imponerande och charmigt än jag hade föreställt mig innan. Fascinationen man som barn hade inför små modeller återkom. Det var verkligen välgjort och skickligt utfört, med bilar, tåg och båtar som körde runt. Mängder av små fascinerande människofigurer i skiftande, ofta komiska situationer, ibland även dessa figurer rörliga, t ex avancerade skridskorörelser på en liten isrink… Se gärna denna lilla video:
https://youtu.be/x9Xkp76FYts

Ungefär var tjugonde minut mörknade det, åskan började knalla och på vissa partier av staden kunde man till och med se regn komma ned över människofigurerna en sen kväll… När regnet till slut avtog upptäckte jag mig själv där nere, i en tre centimeter hög kopia, komma ut från en liten bar, lätt svajande tveka för något ögonblick innan denna figur med säkerhet visste vart han skulle styra stegen.