Mitt liv i Wrocław, kapitel 010 – Semestervecka
Varit på lite utflykter, lämnat Wrocław för en “semestervecka”. Först en tur till italienska Bergamo, nära Milano. Därefter upp till det exotiska skandinaviska landet Sverige. Där ett konsertbesök – mitt gamla favoritband Blue Öyster Cult (vars låtar jag vid det här laget har gjort ett sjuttiotal gitarrcovers på, publicerade på min Youtubekanal – https://www.youtube.com/channel/UCnqRv_GL2gJD93CIL3TsxWA).
Slutligen en ovanlig upplevelse av att omges av en stor mängd, fler än hundra, trädgårds- och blomsterentusiaster som under en dag avnjöt ett besök i den enastående trädgård min kära syster Veronica och hennes man Stefan på något magiskt vis lyckats skapa på sin tomt i Upplands Väsby. Ja, jag må vara jävig i detta fall men man måste också få vara ärlig ibland.
***
Två dagar i Bergamo, en vacker liten stad i Norra Italien. Och förstås, som vanligt, är det de riktigt gamla kvarteren – Città Alta – som framför allt lockar turisterna. Den gamla stadsdelen ligger denna gång på en höjd. Man kan ta en linbana upp om man vill. Men det går förstås också att vandra uppför lite backar om man är mindre bekväm av sig och inbillar sig att motion är en bra idé. Jag snålade in på linbaneslanten och fick en fin promenad upp med fint panorama mot bergshöjder på avstånd. Också en trivsam vandring sedan genom den gamla stadens smala gränder. Vid en servering på ett litet torg träffade jag på ett svenskt par i min ålder som tågluffat sig ned till Sicilien och nu var på väg norrut igen, de hade haft en bra resa. Hamnade sedan lyckligtvis lite slumpartat i en mindre kyrka, där jag och tre andra hade förmånen att en stund lyssna till en mycket skicklig pianist som praktiserade vid flygeln. Först lite Chopin och därpå Beethovens Appassionatasonat som flödade vackert i kyrkorummets underbara akustik…
Jag tror kanske inte att jag återkommer till Bergamo, men staden är väl värt ett besök, en avstickare, om man ska till Milano.
***
Så upp till det säregna landet i norr. Konsertdagen tog jag mig en lång promenad från huvudstadens centralstation till parkområdet Djurgården via paradgatan Strandvägen. Och nog paraderades det ymnigt här i det fina sommarvädret. Men som jag bedömde det var det nog mest turister som promenerade utefter kanalen. Var jag turist? Jag kände mig inte riktigt hemma…
Konsert på Cirkus 19:30, Blue Öyster Cult på scenen. Första gången jag såg dem var på Gröna Lunds scen 1978! Jag stod då längst fram, tre meter från högtalarna, och det tjöt i öronen ett par, tre dagar efteråt. Sedan har jag också, många år senare, sett dem i Drammen, Norge 2016. Då stod jag ganska långt fram, och ljudet var lagom högt decibelmässigt. Denna gång satt jag längre bak i salen, och jag tyckte ljudnivån var för låg (nej, det är inget fel på min hörsel). Och ska jag vara ärlig hade bandet mer energi och spelglädje i Drammen än i år. Men det var ju också nästan tio år sedan. Vad är att förvänta sig när de två originalmedlemmarna Eric Bloom och Buck Dharma nu är runt åttio år…
***
Min syster Veronica och hennes man Stefan har under många år och med stort flit skapat en väldig fin trädgård på sin tomt. De kan utan skam och med synnerligen goda skäl kalla sig själva för trädgårdsmästare. Vid åtskilliga tillfällen under sommarsäsongen arrangerar de så kallad “öppen trädgård”, heldagar för trädgårdsintresserade att besöka deras skapelse – för avnjutning och inspiration. Besökarna kan lite yra av intrycken vandra runt i trädgårdens små, nästan labyrintiska gångar, beundra och bevittna hundratals olika plantor och blomster, utsökt estetiskt planterade, interfolierat med många små överraskande konstföremål och figuriner.
https://svensktradgard.se/besokstradgardar/sanda-cottage/
Nog för att jag vet att uppskatta naturens skapelser, men min syster tycks ha fått extra mycket anlag för att faktiskt förgylla den. Stefan (en verklig gåta varifrån hans förnäma gröna talang härstammar) tycks ha som specialområde dahlior, ett fagert blomsläkte med många arter, som jag vet mycket litet om (förutom att svarta dahlior växter vilt och frodigt på min balkong, det går inte att stoppa dem, de tar över…) De tacksamma och ofta lite smått förstummade besökarna till trädgården kan också ta sig en paus och köpa fika med goda hembakta bakverk, samt inhandla krukor med en mångfald växter att ta med sig hem och förgylla sin egen trädgård.
På min balkong är det, vid sidan om alla mina drömda dahlior, samt den faktiskt livslevande majsplantan, främst jag själv som förgyller. Vad kan jag göra åt det? Naturens under.
Förutom släktingar träffade jag under denna helg i mitt forna hemland också ett par gamla vänner. Trevliga, generösa samtal. Det ska bli intressant att se vem av dem som först har modet och handlingsförmågan att sätta sig på flyget och besöka polska Schlesiens huvudstad… Ni är förstås alla mer än välkomna hit.
***
När planet började gå ned för landning var det för någon sekund en känsla att jag inte riktigt visste vart jag nu var på väg i slutet på min semestervecka. Men det var ju inte Arlanda vi närmade oss. Det var Wrocław, min fysiska och nu, efter bara fyra månader, själsliga hemstad.
Du måste väl ändå medge att den öppna trädgården var din semesters höjdpunkt 🙂
Du är ju på god väg med din majspalm så nog måste det ligga i blodet. Tack för att du kom förbi. Vi syns snart!
Kram
Syrran
Hmm… Det finns tillfällen då man ska vara ärlig, som sagt. Ödmjuk, lyhörd, givmild, vänlig osv. Men oftast bör man ge sig hän åt sin strålande narcissism. Det är så man får vänner.
Ja, jag välkomnar er ännu en gång. Ni kanske börjar längta efter sommaren?