Mitt liv i Wrocław, kapitel 001
I april 2024 bestämde jag mig för att flytta till Wrocław, en stad i Polen som jag någon vecka tidigare inte ens hört talas om. Jag hade med andra ord ännu inte besökt staden, men jag kände mig omedelbart övertygad. Jag hade i själva verket en planerad semestertripp till Krakow (som jag hört bra saker om), men jag avbokade den och köpte i stället en biljett till Wrocław. Det var ju trots allt dit jag skulle flytta.
Det kändes som om denna stad plötsligt uppstått ur intet, mitt i Europa, just för att jag skulle kunna flytta dit. Fast staden har ju funnits på plats under ett årtusende (utan att jag haft vägarna förbi), med många olika folkslag och språk och därför under skiftande namn – Vratislava, Vraclaw, Vretslav, Presslau, Breslau… Med härskare och kungar från Polen, Tjeckien, Tyskland, Böhmen, Habsburg, Preussen. Ömsom katolsk, ömsom protestantisk. Även svenskarna var där och plundrade lite under 1600-talet. Napoleon avlade ett besök och såg till att försvarsmurarna revs…
Hade jag inte hört talas om Breslau? Kanske, vagt, men utan att jag hade kunnat placera staden historiskt eller geografiskt. Efter andra världskrigets slut tvingades Tyskland lämna över staden till Polen då gränslinjen flyttades västerut och den döptes om till Wrocław. De få kvarvarande tyskarna i staden förflyttades mestadels till vad som blev Östtyskland, och polacker flyttade (återigen, efter många hundra år) in i staden.
Två besök till denna stad med fascinerande historia gjorde jag under sommaren. Jag företog långa vandringar i olika väderstreck. Det var ibland ett mödosamt utforskande då temperaturen flera dagar låg uppåt 35 grader. Syftet med dessa långa promenader genom stadsdelarna var för att få en känsla av hur det vore att bo där permanent, och inte förbländas av de vackra turiststråken. Jag såg eller upplevde ingenting som motsade min ursprungliga intuitiva impuls. Jag kände mig genast förvånansvärt hemma. Staden har idag cirka 700000 invånare och är förstås avsevärt större än man först föreställer sig när man kommer till den pittoreska äldre stadskärnan. Ändå har den en angenämt rofylld puls som gör att det oftast är trivsamt att strosa omkring – utanför gamla stan ofta utmed breda gator utan alltför kraftig biltrafik men då och då ackompanjerat av spårvagnarnas gnissel. Att det är mycket ovanligt att se någon gå mot rött ljus säger kanske något om mentaliteten och andan. Alla väntar tålmodigt, man har aldrig sådan brådska.
Och naturligtvis, vi får inte glömma, det historiska ursprunget för staden, förutsättningen, är floden Odra (Oder på tyska) och dess många bifloder. Hundratals broar korsar dess flöde…
John Malkovich (ja, han) har besökt Wrocław både för filminspelning och teateruppträdanden. Han säger: “The city enchanted me – it’s interesting, really beautiful and ideal for walks. Brilliant! You’re lucky to live here – I’d like to, too, but such is life…”
Jag hade möjligheten, livet valde detta åt mig – och jag löd. Jag är nu en Wrocławianin.
Hallå kompis hur är det med dig?
Bättre och bättre, dag för dag! Tackar! Önskar detsamma!
Hej kusin Dan,
Kul att läsa och se bilder! Du ser ut att ha det bra! Ha det fortsatt fint! 🤗
Tack Jessica!Jodå, jag har det riktigt bra här! Och nu tycks sommaren (i vart fall typ svensk sommar) ha anlänt. Över 20 grader varje dag kommande vecka. Måste inhandla lämpliga kläder. Välkommen hit någon gång!
Ha en fin påsk! Hälsa familjen.