Mitt liv i Wrocław, kapitel 025 – Szwedzka zupa pierogowa

Eftersom det är ovanligt lugnt och fridfullt på det geopolitiska området, kontinenter och nationer i full harmoni med andra och sig själva, riktas allas blickar naturligtvis i stället nyfiket mot Wrocław. Vad sker där? Hur kan det påverka vår framtid? Åh, ni kommer att se…

Också Wrocław har fått en god dos av kyla samt en del snö, om än inte i de mängder som norra Europa har skänkts (eller andra delar av Polen). Men har inte kylan givit oss ett välkommet psykologiskt balsam? För en viss period behöver inte jag, eller Greta, ansättas av vår paralyserande klimatångest. Vi kan låtsas som om naturen mer eller mindre beter sig som vanligt, utan att kika på vetenskapliga klimatmodeller. Jag såg rentav en meterolog från SMHI som faktiskt meddelade att det nu var kallt i Sverige, i den stund då Norrland stoltserade med temperaturer kring minus 35. Kallt i Sverige alltså, medgav meterologen motvilligt – inte mycket kallt, eller extremt kallt. Men när temperaturen på sommaren kryper över 30 grader råder det däremot extremväder.

Men det var ganska trevligt att se lite vinterlandskap här nere. Mina dåligt underhållna vinterkängor var dock inte redo för snöslasket därefter, de blev våta och griniga och intog sorgliga skepnader för att plåga mitt dåliga samvete. Den imponerande julmarknaden i gamla stan packade ihop sina attraktioner och bodar, kvar står nu, ett tag till, endast den ståtliga julgranen.

För min del blev det dags att förlänga hyreskontraktet (som ju bara var på ett år). Kontrakten här löper inte vidare automatiskt, utan måste förlängas. Så det blev litet polsk byråkrati igen. Åtskilliga kontraktsdokument att beskåda med andra ord, och uppåt tjugo signaturer fick jag bidra med (vars elegans efterhand changerade påtagligt). Jag slog till med ett tvåårskontrakt denna gång, vilket faktiskt gav mig en något lägre hyreskostnad. Så jag får nog hålla mig här ett tag. Sedan blev det en tur till Notarius Publicus för ytterligare signaturer, som i praktiken godkände att jag kunde bli avhyst från lägenheten om jag missköter mig (det kanske jag gör, men inte på det viset). Auktoriserad tolk till engelska språket på plats. Även de måste ju tjäna ihop till brödfödan. Glad att få bidra.

Men det mest sensationella som inträffade häromdagen är utan tvekan uppfinnandet av kroppkakssoppan. Ni förstår, med tanke på alla varianter av pieroger här i detta land, slog det mig att jag, med mina svenska exotiska maträtter i bagaget parad med gastronomisk excellens, kunde introducera Polen för den berömda Öländska kroppkakan. Mamma kom från Öland, så jag har regelbundet under min uppväxt avnjutit härliga kroppkakor (med grädde, inte skirat smör!). Eftersom sådana har varit nästan omöjligt att uppbringa i Stockholm, har jag under de senaste åren med varierad framgång tillagat dem själv när abstinensen blivit för påtaglig. Så nu tänkte jag att detta sannolikt skulle bli första gången som äkta öländska kroppkakor såg dagens ljus i Wrocław. Receptet på öländska kroppkakor är inte avancerat egentligen, utan nästan bedrägligt enkelt. Men det är nog något magiskt som måste tillföras, en särskild balans av ingredienser, eller kanske lyckosamma tillfälligheter, för att få kroppkakorna att frambringa den särskilda smak och konsistens som skulle ge ett godkänt diplom i Kalmar.
Inte denna gång, i Jagodno i Wrocław i Polen. Ack! Var det fel potatissort, hade jag inte rårivit dem tillräckligt fint, tog jag för mycket av den kokta potatisen, skulle jag ha haft med lite mjöl i degen? Vad som skedde var nämligen att kroppkakorna efter några minuter i det sjudande vattnet började lösas upp, förintas, så att kastrullen snart bara innehöll en stor mängd kroppkakssörja. Inga kroppkakor längre alltså, bara minnet av kroppkakor och deras löften… Orsaken till denna katastrof är ännu denna dag höljd i dunkel. En utredning är dock tillsatt. 

Men är det inte just så att många berömda maträtter i historien blivit till på grund av misstag – champagne, mögelostar osv… Rådig som jag är silade jag bort det mesta av vätskan och behöll tillräckligt av potatis- och fläskspadet för att kunna trolla fram den hädanefter berömda kroppkakssoppan. Jag behövde bara tillföra lite grädde och med finess koka ihop för att skapa denna nya delikatess. Världen visste inte vad den dittills hade gått miste om, vad den behövde för att utvidga människors sinnen och stabilisera världsrelationerna. Szwedzka zupa pierogowa, snart i var butik.