Mitt liv i Wrocław, kapitel 015 – Smolk i bägaren

Ni känner igen situationen. Man har hämtat upp en butelj Chateau Petrus från vinkällaren och låter innehållet lufta litet för att snart ackompanjera denna helgs Wagyu-biff. Du steker sedan biffen till perfektion med de rätta tillbehören, och häller upp vinet i ditt glas. De kombinerade dofterna börjar redan berusa dig. Och vad upptäcker du när det är dags att avsmaka det rubinröda livselixiret? Smolk! Smolk i glaset. Ingen ska behöva uppleva sånt. Du blickar ned och ser smolket guppa omkring där i ditt dyrbara vin, det rentav hånler tillbaka därför att det vet att du kan behöva två veckor för att lyckas avlägsna det.

Efter en lite lågtrycksbetonat juliväder börjar augusti mer lovande. Du ser fram emot ett par veckors högtryck och höga temperaturer. Dags, tänkte jag, att verkligen koppla av, besöka restauranger, behagliga serveringar, fina långa utflykter… Vad dimper ned i brevlådan? Besked om rekommenderat brev att hämta ut. Myndighetsmeddelande. Jag hämtar med viss bävan ut det, skriver under, och efter hjälp med översättning förstår jag att inom 14 dagar måste inkomma med kompletterande information gällande min inkomst, finansiella status samt sjukförsäkring. Det var inte det besked jag hoppats på, och inte vid rätt tillfälle (men anländer sånt nånsin vid rätt tidpunkt?)

Så vad jag först och främst måste ordna är besked från Pensionsmyndigheten, Alecta, KPA-pension och SEB pensionsförsäkring, om de planerade utbetalningarna under året. Men det är inte så enkelt. Det måste också vara översatt till polska, vilket innebär att jag måste vända mig till en auktoriserad översättare. Helst ska denna också ha tillgång till originalet. Så jag började kontakta pensionsbolagen och bad dem att skicka mig både digitala brev samt fysiska sådana till mig, översatta till engelska (för översättningen till polska). Men hur troligt var det att jag ska få dem nedskickade till Wroclaw på en vecka?

Sedan var det det här med sjukvårdsstatusen. En bedrövlig historia jag inte nämnt tidigare. I samband med att jag i april lämnade in mina ursprungliga handlingar till myndigheterna här, kontaktade jag Försäkringkassan för ett s.k. S1 dokument som för den polska motsvarigheten visar att jag har rätt till vård boende i ett annat EU-land. I juni fick jag ett brev med dessa ord:
”Ditt ärende kommer att bli väsentligt försenat. Det beror på att vi har fått in många
ansökningar under en längre tid som vi behöver handlägga innan det är dags för ditt
ärende. Vi räknar med att kunna fatta ett beslut inom 12 månader och vi beklagar den
långa handläggningstiden”. Detta gjorde mig, som ni kanske kan ana, lite bestört och upprörd. Så effektivt fungerar alltså våra svenska myndigheter idag, så smidigt gör man sin flytt mellan olika länder, att man måste skicka in ansökan ett år före avflytt… Vad innebar nu detta? Stod jag nu helt utan sjukförsäkring? Nej, menade Försäkringkassan när jag ringde upp dem, om något hände mig i Polen, om jag blev allvarligt sjuk eller råkade ut för en olycka, kunde jag be dem att skynda på ärendet, och jag skulle kunna få återbetalt de tänkbara kostnader jag tvingats lägga ut. Så generöst. När jag nu återkontaktade dem och berättade att Polen snarast krävde mig på besked om detta, lyckade jag efter några samtal tack och lov få löfte om att mitt ärende skulle snabbehandlas.

I min ansökan skulle jag också uppge mina ekonomiska tillgångar, igen. För att kunna uppvisa ett något mer smickrande saldo på min polska bank bestämde jag mig för att ta mig en hastig tur till Stockholm. Jag beslöt nämligen att där hämta ett guldmynt som jag inhandlat vid rätt tillfälle för drygt två år sedan. Det snabbaste och absolut minst kostsamma metoden var att ta ned det till Polen, sälja det här, sedan gå till banken, göra en insättning och låta dem göra en officiell utskrift om mitt aktuella saldo. Att transferera pengar från min svenska bank till den polska är förknippat med stora avgifter. Dessutom skulle jag glädjande nog få cirka en tusenlapp mer för myntet i Polen än i Sverige.

Så 05:40-avgång från Wroclaw till Arlanda den 22:a , på eftermiddagen hämtning av mynt från förvaringen, övernattning hos syster, och tillbaka till Wroclaw den 24:e. Och på måndag morgon sålde jag myntet och satte in pengarna på min polska bank. Några dagar tidigare hade jag äntligen fått mitt S1-dokument från Sverige och låtit registrera det hos den polska motsvarigheten till Försäkringskassan. Jag hade utöver detta även köpt mig en privat sjukförsäkring – “för säkerhets skull”. Översättningsbyrån hade nu också hunnit översätta de dokument från pensionsbolagen jag sänt dem i digital form (det fanns inget alternativ), och jag hämtade upp dessa. Jag författade ett förklarande informationsblad (DeepL-översatt till polska) att lämna in tillsammans med alla bilagor följande dag, exakt 14 dagar efter att jag hämtade ut det rekommenderade brevet. Till slut var mina dokument redo att lämnas in, och jag satte väckarklockan (två stycken) på 06.15.