Mitt liv i Wrocław, kapitel 008 – Mitt världsrekord
Innan vi kommer till mitt nysatta världsrekord behöver jag för upplysningens skull nämna förra veckans kylslagna väder och, framför allt, oron medan jag vandrade genom byråkratins mörka dal. Jag var medveten om att jag, inom 90 dagar kommen till Polen, till den passutfärdande myndigheten måste lämna in en ansökan om rätt att få stanna i landet en längre period. Intyg om bostadsförhållande, kopior på pass, nytagna foton, information om ekonomisk förmåga och status, samt intyg gällande sjukförsäkring måste förevisas på plats i den respektingivande monumentala maktbyggnaden (från stadens nazitid som Breslau). Jag är kanske den ende som gärna skjuter på denna typ av uppgifter, men denna gång började jag arbetet med detta hela åtta dagar före deadline 29 april.
Utan att berätta om de olika underhållande motsträviga momenten kan jag meddela att jag lyckades få uppdraget avklarat och officiellt stämplat redan torsdag 24:e, med rimlig marginal med andra ord. Nu återstår enbart att invänta besked på min ödmjuka ansökan. Jag uppmanades att besvara telefonen när man ringer från ett visst nummer – om någon eller några månader…
***
I Wroclaw uppstod det för cirka 20 år sedan en musikalisk årlig tradition då många gitarrister tillsammans spelade Hendrixlåten Hey Joe på Rynek, det stora gamla torget. 2003 deltog 588 gitarrister. 2023, när det senaste rekordet slogs trängdes hela 7967 gitarrister (inte musiker) på platsen. Hur kunde jag i år undgå att också jag dra mitt strå (det mest guldglänsande) till stacken? Så utrustad med elgitarr och en liten batteriförstärkare stod jag tillsammans med alla sammanpackade och redo 1 maj klockan 16.00. Strax därpå ljöd från många tusen gitarrer de fem upprepande ackorden så unisont man kan begära (ja man begär inget annat av de registrerade deltagarna än att de, likt jag, uppger sig kunna spela och är på plats).
Man kan aldrig få nog av Hey Joe, men efter tio minuter eller så klingade slutackorden ut. Och efter ett par minuter förkunnades resultatet av den enastående kollektiva kraftansamlingen – ett nytt rekord på 8122 tappra deltagare!
Stort jubel förstås. Och lättnad – 8122 stolta vinnare som lämnade evenemanget, i stället för 7966 losers…
Här en liten tvåminuters video från mina minitiösa förberedelser och uppvärmning…
https://youtu.be/t1m1N0EF52k
Och här officiell video från eventet:
https://www.youtube.com/watch?v=9QJf0IKMFGA
Kan det vara så att det bara är du som väntar in i det sista? Det är inte så moget. Men det går i familjen… Man måste typ ha en piska över huvudet för att få tråkiga, mindre angenäma saker gjorda.
Skönt att du löste det i tid ivf för du får INTE flytta in i källaren 🙂
Snart kommer vi och hälsar på i din stad !
Stor kram
Ja, vi är förmodligen ensamma om att skjuta upp tråkiga uppgifter.
”Snart kommer vi…” Jo, ”snart” var det ju! Innan biljetterna tar slut… Inte skjuta upp roliga, fantastiska upplevelser!
Kram