Mitt liv i Wrocław, kapitel 006 – Seriös turism nr. 1
Dags för lite polsk kulturell odling. Jag kan ju inte gärna kalla mig själv turist här i Wrocław längre, men jag har full tillåtelse att besöka vad som betraktas som turistmål i staden. Jag har beslutat att idag besöka en museibyggnad som i princip bara har en enda målning att uppvisa, och då borde det vara en rätt spektakulär målning från 1894 – Panorama över slaget vid Racławice. I själva verket uppfördes denna rotundabyggnad i Wrocław under 1980-talet – invigning 1985 – just för att kunna visa upp denna väldiga 360-graders panoramamålning (15 x 114 meter!). Målningen kom till på initiativ av den kände målaren Jan Styka som tillsammans med ett antal kollegor skapade detta gigantiska verk på enbart nio månader under åren 1893-94. Målningen gestaltar ett berömt slag mellan polacker och ryssar 1794, där polackerna gick segrande, bland annat med hjälp av trupper enbart utrustade med liar… Målningen fanns under många år att beskåda i Lwów (som då tillhörde Polen). Men efter andra världskriget, då Polen kom in under Sovjets järnridå, blev det politiskt inkorrekt att visa upp denna strid mot ryssarna, och målningen hölls i diverse förvar fram till mitten på 1980-talet då Polens motstånd mot Sovjetunionen förändrat klimatet.
Men är detta panoramaverk verkligen av intresse för mig, frågar jag mig? Det är förmodligen imponerande och “storslaget”. Men när detta ord i recensioner används om en biofilm inser jag omedelbart att jag bör undvika en sådan film. När det gäller jättemålningen i rotundan får jag dock se det som en del av en skyldighet för mig att ta till mig lite polsk historia. För det är nog något av en förpliktelse som boende i staden. Att beskåda detta verk är kanske inte kriterium för att få stanna i landet, men ändå något av en självklarhet på min polska bildningsresa… En köpt biljett ger mig dessutom inträde till ytterligare tre sevärdheter att bevista i staden inom tre månader. Det bör jag mäkta med.
“Är detta verkligen av intresse för mig?” frågar du dig.
***
Det var visning varje halvtimme. När det var så var dags fördes gruppen in och vi vandrade den mörka cirkelformade gången upp till plattformen. Visningen hade en förinspelad röst som berättade om målningens historia och om det stridsslag som målningen beskrev. Vi som inte förstod polska hade fått en dosa att lyssna till intill örat i valt språk. Svenska fanns inte som alternativ, däremot danska (som jag undvek). Jag bad om en på engelska och lyckades först få en på spanska och därefter på tyska innan jag fick rätt variant.
Målningen var väldig, som förväntat, och verkligen mycket välgjord. Ett oerhört arbete hade uppenbarligen utförts i slutet av 1800-talet för att realistiskt och dramatiskt gestalta detta berömda stridsslag. Gestalterna, från de mer betydelsefulla i förgrunden, mitt i händelsernas centrum, till de otaliga figurerna i soldatmassor fjärran i landskapet var alla detaljrikt beskrivna. Framför själva målningen fanns några meter där man skapat ett fiktivt landskap med jord, buskar och slänter, med avsikt att ge åskådaren ett intryck av att vara på plats och bevittna det historiska skeendet – tidig Virtual Reality. Eftersom vår tropp inte utrustats med några vapen kunde vi dock inte gärna ge oss in i bataljen, utan enbart se på när det tragiska och heroiska utspelades framför våra ögon. En betydelsefull och efteråt hyllad grupp polacker var som sagt utrustad enbart med vita rockar och skarpslipade liar. Det krävs, tänkte jag, säkert en hel del mod ett kasta sig in i striden mot mängder av ryssar på hästar eller gevär under de förutsättningarna. Jag hade tvekat.
På direktiv från speakerrösten rörde vi oss runt i rummet, och kunde se skeenden från olika tidpunkter, olika moment från den aktuella stridsdagen. Tyvärr innebar detta också att sikten framåt för mig, möjligheten att titta på det beskrivna, eller att fotografera, till stor del blockerades av själva besökarna. För att fotografera något måste jag ju också lägga ifrån mig den lilla lyssnardosan, och jag riskerade att just vid detta tillfälle gå miste om något omistligt ögonblick i historien.
Jag har här en liten bekännelse. Det är mycket sällan jag följer med en guidad visning av något slag. Jag trivs inte med att ledsagad av en guide vallas runt på ett museum i en liten skock med vidöppna eller sömniga ögon. Jag föredrar alltid, om det är möjligt, att gå runt själv och målinriktat eller slumpmässigt stöta på intressanta föremål. Men i detta fall hade jag inget val. Visningen varade enbart en knapp halvtimme, därefter var det dags för ännu en grupp. Men en halvtimme var lagom, tillräckligt. Jag kom ut och kände att jag fullgjort ett gott litet arbetspass på min påbörjade polska kulturvandring. Jag förväntar mig inte att ni, alla mina hängivna läsare, hyser stort intresse kring denna panoramamålning. Men för de som ämnar besöka Wroclaw skulle jag vilja säga att, trots den höga kvaliteten på utställningen och målningen, så bör man nog ha ett gediget intresse för polsk historia för att ett besök här ska ses som nödvändigt. Slaget vid Lützen hade förmodligen intresserat mig litet mer.
Så vad blir då det slutliga omdömet? Jo, jag ger en 3:a i betyg på en femgradig skala för Panorama Racławice. Inte överväldigad, men en god start ändå.
