Mitt liv i Wrocław, kapitel 005 – Szczęście.
”Men språket då – hur går det med polskan?”
“Hm…”
När man flyttat till ett annat land är det en god idé att lära sig det officiella språket, åtminstone på en grundläggande nivå. Man kan klara sig bra med engelskan i många situationer, men inte alla talar engelska (inte i Polen) och vill man få ett trevligt bemötande är det strategiskt smart att kunna klara av lite enklare vardagskonversation. Att kunna språket förbättar förstås också ens vardag och öppnar möjligheter. Polacker är medvetna om och lite stolta över att det polska språket anses vara ett svårt språk att lära sig (om man nu inte kommer från ett annat slaviskt land). Men grunderna i polska tror jag inte alls är svåra att ta till sig. Detta är min fasta uppfattning efter att ha ägnat flera månader åt att inte lära mig språket.
Åtminstone har jag inte närmat mig polskan på ett seriöst, metodiskt vis, på sin höjd på ett nyckfullt och omoget sätt. Men vilken lämpliga metod talar vi om? Detta är frågan. Om man går till Youtube kan man finna en uppsjö tips från specialister, språkpedagoger eller språkgenier som flytande redan talar ett tiotal språk. Få rekommenderar den gamla pedagogik som vi utsattes för i skolan, där man efter många års studier inte ens klarar av enklare konversationer (medan man tragglar konjunktivformer). På Youtube finns en mängd kurser att titta på och lyssna till. Internet erbjuder en rad språkportaler. Idag finns förstås också en mängd appar att använda, vilket i hög grad underlättar och lättar upp inlärningen. Eller ger ett sken av att man håller på att lära sig. Men vilken app bör man använda? Alla tycks ha sina fördelar och sina brister. Och ChatGPT därtill – vilket säkert är ett kraftfullt verktyg, för den som vet hur man gör och som redan bemästrar grunderna i språket.
Det finns många alternativ, det är svårt att välja rätt väg, den väg som man tror passar en själv. Jag vill inte ödsla för mycket av min emellanåt dyrbara tid åt metoder som snart sinar ut i en karg, ofruktbar öken och tvingar mig att hasa mig tillbaka till utgångspunkten igen. Detta är min ödmjuka ursäkt och mina dubiösa bevekelsegrunder för att inte röra mig ur fläcken alls. Jag har försökt, det vill jag betona. Innan jag flyttade hit lyssnade jag på ljudkurser och testade flera appar, memorerade en mängd ord och vanliga fraser. Men väl på plats i landet har jag haft så mycket annat att tänka på och ordna att språkstudierna lagts på hyllan. Varje söndag (som idag) – niedziela ! – intalar jag mig att följande vecka är då jag verkligen kommer igång med studierna. Och det kanske är sant. Ingen kan motbevisa denna tes.
Jag har nu ändå funnit en metod som jag bedömer som löftesrik, som jag har betalt för och som jag avser att utprova med er välvilliga tillåtelse. Jag ska inte beskriva denna variant nu, men jag ska ge denna en ovillkorlig chans att blomma ut under kommande, låt säga fyra veckor! Jag lovar att återkomma om en månad med en ärlig rapport om hur jag ser på mina språkliga framsteg (så ärlig jag förmår vara). Eftersom jag nu basunerat ut detta blir det svårare för mig att förhala det oundvikliga. Vad sägs om denna vågade deklaration?
