Mitt liv i Wrocław, kapitel 003 – På flykt från sin egen skugga.

En av de saker som avgjorde att jag valde att flytta till Wrocław var klimatet. Klimatet, verkligen? Vi pratar om Polen,  eller hur – inte Italien, Frankrike eller Spanien?
 
Man kan kanske tänka att det inte är någon större skillnad mellan Sveriges och Polens klimat. Men Wrocław beläget i sydvästra Polen lär, enligt statistiken, vara den varmaste staden i hela Polen. Vintrarna kan vara riktigt kalla periodvis, men avskräcker knappast en nordbo. Det avgörande är att  vintern är avsevärt kortare än i t ex Stockholm, egentligen enbart november, december och januari är kyliga enligt statistiken. Och nätterna, mörkret, är under vintern  här cirka två timmar kortare än i Stockholm. 
 
Som jag hade förhoppning om innan jag kom hit i slutet av januari har jag redan märkt en avsevärd skillnad på klimatet jämfört med Stockholm. Under februari och mars har jag njutit av över tio dagar med temperaturer mellan 14 och 19 grader. Verkliga fina vårdagar med andra ord. Och eftersom solen befinner sig högre upp på himlen värmer den redan behagligt.
 
Jag gillar verkligen värme, ska jag säga, jag trivs som bäst i 28 grader. Men vill jag leva på en plats där värme eller hetta är rådande nästan hela året? Jag tror inte det. Jag tycker om årstider, höst, (kort) vinter och återkomsten av värmen på våren. Naturens skiftningar, om man tillåts använda en kliché.
 
En fördel med att bo på en plats som Wroclaw är för övrigt att det med flyg enbart är knappt två timmar ned till Medelhavet, om jag vill ta mig ett dopp. Jag kan ta med mycket kort varsel bestämma mig för en resa till Kroatien eller Italien till låg kostnad. Då staden är belägen centralt i Europa är det också nära till Tjeckien, Tyskland, Slovakien, Österrike… En mängd fantastiska platser och städer man kanske inte har besökt ännu. Ibland med direktflyg, eller billiga tåg- och bussförbindelser.
 
Men sådana utflykter är inte aktuella eller nödvändiga de närmaste månaderna. Nu har jag en helt ny stad och landsdel att utforska i den takt jag själv väljer. Tvånget och stressen att försöka hinna med en rad betydelsefulla turistmål på en ort dit man kommit för enbart några dagar, är nu helt onödiga. Under mina besök i Wrocław i somras undvek jag att avlägga de sedvanliga museibesöken, eftersom jag fann det lämpligt att spara dem tills jag väl blev invånare i staden. Men jag har inte bråttom…
 
För några dagar sedan drack jag ett verkligt gott kaffe med en pistagecroissant på en uteservering. En känsla som kom över mig i solskenet var att jag olovligen måste ha smitit undan något ansvar eller samhällelig uppgift. Jag hade skolkat, jag var på flykt, som om det skickats ut en efterlysning till Interpol och jag kunde förvänta mig att en dag stöta på myndighetspersoner som avsåg att fängsla mig och skicka mig tillbaka till Sverige. Vi får se om det sker, ifall jag bedöms vara en tillräckligt betydelsefull flykting. Under tiden har jag bestämt mig för att väl vårda och njuta av friheten.